Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
DEN 24 OKTOBER
Es. 55: 11. Likasom regnet och snön faller av
himmelen och kommer icke åter dit igen utan fuktar jorderi
och gör henne fruktsam och bärande, alltså skall ordet vara,
som av min mun går. Det skall icke återkomma till mig
fåfängt utan göra, det mig täckes, och det skall hava
framgång, ty jag utsänder det.
Fördenskull må vi rätt frimodigt gå på och utså
ordet, så mycket vi få nåd till. Blir därav frukt, som vi få
se, då må vi säga: Herre Gud, dig vare lov; det är ditt
verk, lär oss vandra i din fruktan. Få vi däremot ingen
frukt se, utan allt tyckes gå emot, då må vi åter säga:
Käre Herre Gud, det är din sak och icke vår, ditt ord
och icke vårt, ditt rike och icke vårt. Du har befallt, att
man skall utså ditt ord, du har lovat, att det icke skall
vara utan frakt. Sköt då därom, att det må bliva så, som
du har sagt. Få vi se ogräs bland säden, då må vi åter
säga: »Herre Gud, skåda dock och se, vad ovännen har
gjort, och sköt därom, att icke den goda säden förkväves.
Åkern är din, vi kunna intet göra. — Si, det vore i
sanning ett rätt bruk av dessa Herrens ord hos profeten, att
vi sålunda besinnade, att hela saken med all den ära och
all den vedermöda, som därmed sammanhänger, tillhör
Herren Zebaoth. Hans ord skall dock icke återkomma
fåfängt. Och vad vittnar väl vår egen erfarenhet? Hava vi
någonsin uträttat något för Guds rike med vår otro, vår
otålighet, vårt övermod eller vårt klenmod? Nej, aldrig
något. Vad helst framdeles må komma, låtom oss minnas,
att samme Gud lever ännu, att han icke är ovan att utreda
svårigheter, som gå över våra krafter. Såsom det är han
och icke lantmannen, som lagar, att vetekornet gror i
jorden och växer upp, så är det han och icke vi, som drager
försorg därom, att det utsådda ordet icke återkommer utan
frukt. Och for oss är det lugnast och tryggast att lämna
den saken åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
