Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
DEN 28 NOVEMBER.
Luk. 15: 17, 18. Han horn till besinning och sade:
Huru många min faders legodrängar hava bröd i överflöd, och
jag förgås här av hunger! Jag sJcall stå upp och gå till min
fader.
Det är en av de skönaste händelser, som tilldraga sig
på jorden, när syndare stanna för Guds kallelse, så att de
besinna sig över sina synder. Det var en av de viktigaste
stunderna, ja den viktigaste stunden i den förlorade sonens
liv, då han besinnade sig vid sig själv och sade: Jag vill
stå upp och gå till min fader. Det var den viktigaste
stunden i publikanens liv, när han föll ned, slog sig för sitt bröst
och bad: Gud misskunda dig över mig syndare. O min vän,
du behöver blott stanna och bruka ditt sunda förnuft för
att finna, att en människa aldrig han i sanning vara
lycklig, så länge hon sover över sina synder och går främmande
för Gud. Att någon vaknar till besinning över sina synder,
det har visserligen smärta med sig, men det är begynnelsen
till hans salighet. Den sorg, som är efter Guds sinne, säger
aposteln, verkar sinnesändring till frälsning, vilken man
icke ångrar. Många hava ångrat, bittert ångrat, att de gått
bort från Herren, men ingen har ångrat den stund, då han
fick känna sina synder, så att han drevs till Herren, —
Därför du, som går där tryckt och ängslig, förtvivla icke.
Dina synder kunna väl vara stora, ja blodröda, men det är
ändå icke förlorat; du kan väl hava levat länge i mycket
gruvliga synder, men det är ändå icke förlorat; du kan ock
hava varit besökt av Herren många gånger och föraktat det,
men det är ändå icke förlorat. Du har kanske även förut
varit en kristen men fallit av och återigen vikit bort i synd
och orättfärdighet, men det är ändå icke förlorat. Nej, vore
du än hundra gånger orenare och brottsligare, än du är,
nog står fadershuset öppet, nog står fadersfamnen öppen,
nog står fadershjärtat öppet. Hade Herren icke velat hava
dig igen, menar du då, att han skulle för din frälsning ha
utgivit sin enfödde Son i korsets död? Medan du sovit,
har han sökt dig, och nu tänker du, att han icke skulle vilja
taga emot dig, när du en gång vaknat! Vad man med
fullkomlig visshet kan säga, det är, att de¾ som vill, får
komma, och att den, som kommer, är välkommen, såsom den
där länge varit väntad och efterlängtad.
Stycken av Livets ord.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
