Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sydstaterna. Det gälde de skilda staternas
rättigheter gent emot Unionen. Hur långt sträckte sig
de forras makt att besluta och den senares makt att
ingripa? Det händer ännu, att man under samtal
med personer från sydstaterna far höra uttryck sådana
som detta: — slafveriet var en förbannelse, men
nordstaterna hade ingenting att skaffa dermed“, —
åtfoljdt af en ofrivilligt knuten hand och en blick af
glödande indignation. Den^s. k. „14
tilläggsparagra-fen“ i Förenta Staternas konstitution beskyddade
enligt nordstaternas åsigt allas, äfven negrernas frihet.
Enligt sydstaternas åsigt gjorde den det icke, — och
kriget var färdigt. Innerst som en kärna ligger ännu
samma meningsskiljaktighet som grund för de nu
rådande olika partierna, demokrater och republikaner,
hur mycket än de nuvarande republikanarena
förändrat sig sedan Abraham Lincolns, — for att icke säga
George Washingtons tid.
Emellertid äro de gamla abolitionisterna nu för
tiden endast en del af det förflutna. De äro
förbrukade redskap, men deras namn, som fordom var ett
spenamn, har nu blifvit dem en hederstitel. „Han
eller hon tillhör en af våra äldsta abolitionistfamiljer“
hör man ofta sägas med aktning och beundran.
Visserligen herskar ännu en stor fördom mot de svarta,
särdeles i de forna slafstaterna. Det går så långt, att
t. ex. vid ett stort möte för två år sedan referenterna
sände bud till ordföranden, att ingen enda af dem
skulle infinna sig, om ej en negerflicka, som för
trängselns skull blifvit placerad vid deras bord, skulle af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
