Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi den öfverfull, ty „the Reverend Charles Stowe“
hade, ehuru ung, ett stort anseende. Det var
dessutom hvad kongregationalistema kalla „bamens dag“,
då de små döpas och kyrkan är dekorerad med
blommor.
Vi kommo tidigt, men i bänken framfor oss satt
redan Harriet Beecher Stowe. Hon var omgifven af
sina två döttrar, damer med vackra, men hårda
an-sigten, hvita hattar och blixtrande svarta ögon, en
äldre ogift syster och sonhustrun med sina barn.
Vi hade kommit med en annan syster, som nu
böjde sig fram och med sakta röst underrättade mrs
Stowe samt hennes omgifning om vår ankomst. De
sistnämnda vände sig om och helsade artigt, men
mrs Stowe sjelf rörde sig icke. Hon satt som
uthuggen i sten, med korslagda händer och ögonen
fä-stade på altaret. Så snart sonen tog sin plats,
flyttade hon blicken på honom. När morgonpsalmen
sjöngs, var hon den första som uppsteg och dervid
vände hon äfven sitt ansigte mot oss, så att vi tydligt
kunde se henne.
Så blek och aftärd! Hon såg icke gammal ut,
knapt äldre än femtio, men dragen voro slappa och
munnen hade ett slött uttryck. Blicken var tom och
kringirrande, dess glans, liksom äfven hyn, häijad af
långvarig sjukdom. Trots sin försvagade helsa
hän-gaf sig mrs Stowe med en sådan ifver och trohet åt
maken under hans sista långvariga sjukdom, att hon
icke iakttog regelbundna tider för mat och dryck,
sömn och kroppsrörelse. Detta, jemte den häftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
