Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunch. Några ridande damer hade medtagit denna
och lofvat aflemna den på Glacierpoint, men en
mörk misstanke rörande deras ärlighet och goda
minne beherskade oss. Och maten är, som kändt,
en vigtig insats i turistens lif. Hur som helst, vägen
var förtjusande. Morgonsol och morgondagrar spelade
öfver dalen; rundt omkring oss uppskjöto, likt götiska
tornspiror, smärta, luftiga och lätta, bergen Väktaren,
Katedralspiran, De tre bröderna, beherskade med
lugnt majestät af El Capitan vid dalens ingång och
Väktardömen i söder. För hvarje steg uppdöko nya
vyer, nya, ljufva skönheter, och hjertat fyldes af
tacksam tjusning i den lätta, dallrande morgonluften.
Katedralklippan var så förvånande lik en kyrka med
otaliga tornspiror att man stannade tveksam, huruvida
de kunde vara endast ett verk af naturen.
Stigen, en sandig väg på det smalaste stället 1 fot,
på det bredaste 2 alnar bred, ledde uppåt i
svindlande, ormlika krökningar, liksom snören kring en
sockertopp. Ibland kunde vi räkna sex krökar
nedanför hvarandra. Det var så hett att man kunnat
steka grisar i sanden. Inga träd, endast den
röd-stammiga låga mansannitan, som räckte oss till axeln.
Urskogens jättar, för hvilka Yosemite är berömdt,
växte i rikedom på sluttningarna, men icke nog nära
stigen att gifva oss skugga. Våra fortviflade ben
pockade oupphörligt på hvila och vid hvaije sorlande
källa drucko vi nektar ur en gammal sardinlåda —
Yosemites allmännaste dryckeskärl. En gång lade vi
oss platta ned midt på vägen, bragta till vanmaktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
