Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖDELSEN. 21
tillgifvenhet och ömhet. Hon måste hafva några hjertats
band. Är hon fader- och moderlös, fäster hon sig vid sin
faders eller moders föräldrar; saknar hon äldre
blodsförvandter, uppsöker hon en syster, någon yngre slägting
den hon kan få älska och vara till nytta, och i den
familj, hon då åt sig utväljer, åtager hon sig mången gång
en ställning så der midt emellan mormor och guvernant
och som tyskarne så hjertligt benämna med ordet
vagg-tante. Den gamla flickan åtager sig hvad ingen annan
gerna gör; hon är den enda inom familjen som har
tålamod att lära barnen a. b. c. d. och notläsning vid pianot,
hon kläder dem, hon följer dem ut på promenaden, hon
stannar hemma för att hålla de små sällskap, och i hennes
minnes förrådskammare finnes alltid någon roande saga
att tillgå, liksom en karamell eller pepparkaka i hennes
byrålåda. Har hennes kärleksfulla hjerta intet annat
föremål att älska och omhulda, fäster hon sig mången gång
vid hund, katt eller små foglar och blommor, vid fattiga
barn som hon ger undervisning, vid fader- och
moderlösa barn som hon syr kläder åt; hon tycker sig vara
såsom en moder för de moderlösa.
Om detta försvar för den gamla flickan är rättvist,
hvad skola vi då säga om den ännu unga flickan? Vi
hafva sökt skildra all den glädje som härflyter från
föreningsbandet emellan fader och son, och alla de ämnen till
oro och missräkningar som en flickas födelse till verlden
medför; men vi skulle vara orättvisa och otacksamma om
vi underläte att tala om allt det förtrollande behag hon
redan nu, trots sin vanskliga samhällsställning, sprider
inom hemmet.
Om sonen i hemmet representerar hoppet, har dottren
till sin uppgift att der vara en sinnebild af renheten och
kyskheten, och tack vare henne blir, såsom hinduen säger
på sitt poetiska språk, fadren genom henne delaktig af
det rena obesmittade lifvet. Ännu i dag när en moder
sörjande gråter, är det väl sonen som tröstar henne? Om
fadren är sjuk och lidande, är det sonen som vårdar honom ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
