Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 DOTTREN.
gång; och om detta indrägtiga försök har ingifvit smak
för fortfarande utöfning af det nedriga yrket, så kan man
skaffa sig rättighet dertill genom för en gång erlagda
femhundra francs och tvenne års inneslutande inom fyra
väggar. Det är ju knappast hvad en fullmakt kostar
mången.
Hvad åter förförelsen beträffar, åtminstone den som
männen utöfva, förklarar lagen att den icke finnes till
så snart en flicka uppnått femton års ålder; från den
dagen antages hon vara den som förleder. Mannen som
vanhedrar henne må nu vara gammal eller ung, han må
vara lättsinnig eller oförderfvad, rik eller fattig, det är
sak samma, hon är fyllda femton år, hon är redan en
Eva! Förgäfves skall ni invända att de femton åren är
den ålder då hon mest har behof af skydd och försvar;
att vid denna ålder de gryende lidelserna göra den unga
flickan ofrivilligt till en medbrottsling åt alla dem som
till henne tala ömhetens språk; att hennes då först sig
utvecklande skönhet, sjelfva hennes oskuld framkallar
begär och förförelser omkring henne: lagen svarar er (vi
skola förklara vidlyftigare detta svar) att det säkraste
medlet att skydda henne består uti att öfverlemna henne
åt si^ sjelf.
Återstår nu olagligt bortförande och våldtägt.
Lagen mot olagligt bortförande är sträng och rättvis.
Lagen mot våldtägt ger anledning till en vigtig
anmärkning. Vår civillag är beundransvärd när det gäller att
skydda egendom, och om, såsom vi af det föregående sett,
den unga flickans renhet och oskuld icke väcka några
farhågor, hvilken rörande ömhet lägger icke deremot vår
Iag i dagen när det är fråga om hennes penningar *)!
För att framhålla detta faktum i full dager, vilja vi
blott jemföra de straff som drabba å ena sidan egendoms
antastande, å den andra brott emot sedligheten: här hafva
’) Det förstås att vi icke anfalla lagstiftaren för hans omsorg om
egendom, utan endast för hans sorglöshet om moralens intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
