Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ÄLSKABINNAN.
för oss ett skådespel på en gång så fullt af verklighet
och så idealiskt, att man deruti ser och känner på en
gång älskarinnan, sådan jorden skänker oss henne, och
älskarinnan, sådan himlen utlofvar henne; och dessa
him-melsfarare rycka med sig alla de själar som fördjupa sig
i deras betraktande.
Den provençaliskal) poesien och riddartiden gjorde
ännu ett tillägg till den älskande qvinnans inflytande.
I Dantes dikt ledsagar älskarinnan sin älskare till
himlen; hos trubadurerne ledsagar hon honom till ära
och bragder, till skaldeära, till krigarära, till den ära
som kringstrålar fosterlandets försvarare.
»Hvem kan väl förvåna sig öfver att jag sjunger
bättre än någon af de andra trubadurerne?» utropar
Bernard de Ventadour2), »jag älskar ju så oändligt!»
Kärleken var hans snille.
»Det finnes män», säger ytterligare Bernard, »som
blifva ännu högmodigare och vildare till sinnes, om ett
lyckligt kärleksäfventyr möter dem; jag deremot känner
mig ännu kärleksfullare stämd mot alla som jag förut
älskat, om Gud skänker mig en kärleksfull blick från mitt
hjertas dam!...» Kärleken var källan till alla andra
ömmare känslor.
»Hvilka bragder skulle jag icke kunna utföra», utropar
Wilhelm af Saint-Dizier, »om hon endast beviljade mig
ett af de hårstrån som från hennes lockar falla ned på
hennes mantel, eller en af de trådar hvarmed hennes
handske är sömmad!...» Kärleken var för dem hjeltemod!
»Jag var en fattig riddersman», säger Kaimbaud de
Vaqueiras, »och jag är nu en rik länsherre, vi hafva
eröfrat det Tessaloniska riket; men huru mycket
mäktigare kände jag mig icke då jag älskade och var älskad.»
Kärleken ingjöt ärelystnad att utföra stora värf, och den
stod öfver sjelfva denna ärelystnad.
’) Den provençaliska poesien började redan före Dante att uppblomstra,
men dess skönaste tidskifte sträckte sig långt efter honom.
2) Fauriel, Raynouard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
