Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNENS EGANDERÄTT TILL HUSTRUNS FÖRMÖGENHET. 145
mål; och upptäcktes hans list eller hans försök att tubba
slafven af hustrun, bidrog detta endast till att ytterligare
nedsätta honom i hennes ögon och att göra honom allt
mer och mer beroende af henne. Om mannen ville utföra
några större företag *), såg han sig mången gång tvungen
att hos sin hustru anhålla om lån, och ehuru hennes börs
då vanligtvis stod honom öppen, försäkrade hon sig dock
dervid en ganska dryg ränta i det att hon ockrade på hans
foglighet och öfverseende; ty då hon i mer än ett afseende
förtrycktes af lagen, såsom t. ex. genom det ständiga
förmynderskap hvari hon hölls, så gjorde hon sig skadeslös
för detta slafveri genom att sjelf förtrycka, det vill säga,
hon tillköpte sig genom sina penningelån åt mannen
rättighet att vara nyckfall, fantastisk och till och med hvad som
ändå var värre. I händelse att mannen anförde klagomål,
var hon alltid väpnad till försvar med sina af honom
erhållna reverser, hvilka utgjorde för henne ett svärd att
hota med: hon var då icke längre maka, hon var
fordrings-egarinna, och hemgiftsslafven som hon gaf föreskrift att vara
obeveklig blef henne en hjelpreda att förfölja den stackars
mannen, som ingen annan råd hade än att tiga och tåla.
Mer än en vredgad stämma höjde sig mot ett sådant
sakernas skick; mer än en romare förbannade den rikedom
han eftersträfvat, då han gifte sig, och utropade med
komisk pathos, liksom mannen i Plautus’ Asinarius 2): »Ingen
hemgift! ingen hemgift! Hustrur som medföra hemgift
strypa sina män; du sålde dig för att få en hemgift!»
Cato3) Censor uttalade sig med det bittraste hån öfver
denna underordnade ställning för mannen och han ifrade
för att man måtte antaga Voconias lag, hvilken han trodde
skulle sätta en gräns för dylikt ofog. Men, Cato till trots
och trots allt detta ofog och trots sjelfva den romerska
lagstiftningen, fortfor hustrurnas ekonomiska oberoende,
!) Plautus, Auhdartus, akt. III.
2) Idem, ibid., se 5. Menechmes, akt. IV.
3) Aulu-Gelle, XVII, 6.
Le go uv é, Qvinnans historia. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
