Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 MAKAN.
slår. — Ni måtte väl inte vilja jemföra er hustru med er
häst. — Nej, kommer aldrig i fråga, för hon är mycket
envisare än hästen. — Om hon än är aldrig så envis, så
berättigar det icke er att misshandla henne; det är fegt
af en man att förgå sig i vredesmod mot en qvinna. —
Ack, kära herre, nog slår jag henne, men aldrig i
vredesmod! En skolmästare skulle ju icke hafva kunnat svara
bättre. Bevare mig Gud från att vilja påstå att jag
härmed tecknat hela arbetsklassen; men af flera än en anses
det blott såsom en förströelse, ett sätt att stilla sin vrede,
att man slår hustrun. En arbetare är rusig, i fyllan och
villan slår han sin hustru, en annan åter saknar arbete
och derför slår han sin hustru, en tredje åter har sjelf
fått stryk, och så slår han hustrun. Jag såg en gång en
stackars arbetsqvinna, hustru till en stenbrytare; hennes
ansigte bar märken efter mannens skospikar. Under
hennes hafvande tillstånd hade han dragit henne vid håret
och obarmhertigt kringsläpat henne öfver den steniga
marken vid Fontainebleau; hon framfödde sedan ett barn
som var idiot, stumt, och hvars ansigte vanställdes af
konvulsiviska ryckningar; ännu ett halft år efter barnets
födelse sågs den lille idioten skälfva och darra under det
han låg i modrens famn, så snart han hörde ljudet af
fadrens stämma, Det föreföll liksom kände han igen detta
ljud som hade skrämt och nära på dödat honom medan
han ännu låg i modersskötet! Icke ansåg denne man sig
det ringaste brottslig eller ens tadelvärd för sitt
handlingssätt; det skulle måhända aldrig hafva fallit honom
in att slå en annan qvinna, men sin egen hustru! hon
var ju hans egendom, lagen stadgade ju ingenting häremot,
dess tystnad i detta afseende kunde ju antagas såsom ett
gillande.
Efter mannens rätt öfver hustruns person, kommer i
andra rummet hans makt öfver hennes handlingar.
Bond-qvinnorna säga med en poetisk mjeltsjuka: »Der solen
lyser, har månan ingen makt.» Detta uttryck är en
populär öfversättning af våra lagstiftares tanke om qvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
