Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 MAKAN.
**,— *. från hemmet, hon kan så litet gifva, emedan hon ingen
rätt eger att förskingra något ur boet; men den otrogne,
brottslige mannen, som råder öfver allt, undergräfver äfven
det husliga välståndet. Om man söker utleta grunden till
de flesta konkurser, till nästan alla vågsamma
spekulationer, så skall man för det mesta finna att mannens
äktenskapsbrott deruti haft sin stora andel; man måste skaffa
sig förlåtelse för det man bär titel af gift man, en titel
mera motbjudande än lockande, och derför måste en gift
man betala frikostigt.
Och sedermera framkallar mannens oordentliga
lefnadssätt slarf hos hustrun. Anser man det betydelselöst
för en älskande hustru, att höra sig tilltalas med samma
ord som för en knapp timme sedan måhända egnades en
förnedrad varelse, att känna de läppar, som sudlat sig mot
ett tjugutal otuktiga qvinnors anleten, tryckas mot sin
panna, och att famnas af en man som, otrogen till och
med i sina ömhetsbevis, har mätressens bild för sig i
tankarna? Afsmak, harm bemäktiga sig då hennes hjerta,
alla hennes begrepp om godt och ondt sammanblandas;
hon anser sig vara mer än narraktig då hon underkastar
sig en så illa belönad dygd, och sedeslösheten inträder i
de husliga förhållandena och hemmets frid är sköflad i
första rummet af den som är dess hufvud och ledare.
Detta hvad följderna beträffar. Men om vi taga dem
i betraktande, karakteren af och omständigheterna som
föranleda de båda felstegen, hvad finna vi då? Mannen
blir icke brottslig så framt han icke vill blifva det, synden
kommer icke honom till mötes, han måste gå att uppsöka
den; hvarken böner eller våld draga honom i förderfvet.
Qvinnan åter förföljes öfverallt af förledelsen; den klappar
på hennes dörr, den tränger in i hennes hem, den tubbar
tjenstfolket, den smyger sig in i ett bref, i en blomma.
Går hon på teatern, råkar hon der den person hon
söker undfly och som följer henne öfverallt. Hennes
ungdom, hennes sysslolösa lif, hennes mera-lättrogna sinne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
