- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
223

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄKTENSKAPSSKILNAD. 223

som är den brottsliga? Har icke lagen så att säga dömt
henne att falla? Slit hennes hjerta ur bröstet, om ni
fordren att hon icke mera skall älska vid tjugufem års
ålder! Hvem af oss har icke känt eller känner någon af
dessa olyckliga offer, utkastade och vilsefarna i lifvet,
såsom en stackars fågel, hvars bo är sköfladt! Utan yrke,
emedan fruntimmer i allmänhet icke få befatta sig med
sådant, utan allvarlig sysselsättning, mången gång utan
familjeband, ser man dem knyta vänskapsband, tvifvelsutan
uppriktiga, men som ändå icke äro annat än
vänskapsband. Förgäfves, liksom för att skapa sig moderliga
illusioner, kalla de sina unga slägtingar eller sina unga
vänner mina barn. I djupet af deras själ ljuder det alltid:
»Ack! det är icke detsamma!» Och om qvällen, när de
komma hem och se sig så ensamma, när de skåda in i
det sorgsna hjertat, så ungt, så fullt af ömhet, när allt
tyckes säga dem: »Ingenting mer att älska!», då brista
snyftningarna ut och öfver läpparna går utropet: »Gud i
himlen, den som finge dö!»

Jag har talat om den frånskilda qvinnan. Men är
väl mannens öde mindre olyckligt? Hvad mer förfärligt
kan väl finnas för en hederlig man, än att se sitt namn,
sin faders namn, det namn hans barn bära vanhedradt
genom den qvinna som förrådt honom! Om en skamlig
gerning fläckar henne inför verlden, om den drager henne
inför domstol, är det under mannens namn hon dömes.
Om hon framföder oäkta barn, skola de bära mannens
namn, så framt icke mannen inför domstol kan bevisa
hennes otrohet. Hon kan icke visa sig i en salong eller
vid en fest, utan att den mans namn, hvarmed hon
benämnes af alla, återväcker minnet af honom och med detta
minne ett åtlöje. Allt hvad i menniskonaturen finnes af
värdighet, förnuft och rättvisa måste ovilkorligen uppresa
sig mot skilsmessan till säng och säte. Detta slags
skilsmessa inkastar förfärliga önskningar i de båda makarnes
hjertan; den förleder dem att önska hvarandras död, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free