Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PEIA QVINNAN.
227
fara? Den fria qvinnan är död! Javäl, vilddjuret är dödt,
men dess gift, dess etter finnes qvar. Ännu finnas öfverallt
dessa brännande, förhärjande romanblad, på hvilka kurtisanen
med sina omvexlande kärleksäfventyr är framställd såsom
en idealisk typ, under det att makan,, som lefver in sig i
en enda böjelse, framställes såsom en stackars prosaisk
varelse, som endast erhåller nådigt öfverseende, med den
anmärkningen att hon saknar känsla. Hvarje moralist,
som påträffar denna lifsåsigt, borde väl anse sig skyldig
att klart och bestämdt söka bekämpa den, vore det också
endast för att frigöra framåtsträfvandets heliga sak från
all ansvarighet med denna åsigt. Några få ord skola
dessutom tillfyllest ådagalägga allt det löjliga och sedeförderf
vande i detta föregifna system.
Många år* före de moderna teoriernas framträdande,
hade en lagstiftare vid namn Saint-Just uppsatt en
gifter-målsbalk bestående af en enda mening. Allt var deruti
inbegripet: lysning, föräldrars förhållande, civilt äktenskap,
kyrklig vigsel. Denna synthetiska, allt sammanfattande mening
lyder som följer:
De, som älska hvarandra ömsesidigt^ äro makar.
Hvilken enkel, koncis och rik tankeformel! Och hvad
som i denna lärosats är mest beundransvärdt, det är att den
står öfver äktenskapet! Ty den logiska slutföljden af:
de, som älska hvarandra, äro makar, blir ju
ögonskenligen: de, som icke längre älska hvarandra, hafva upphört
att vara makar l Och der hafva vi ju hela kapitlet om
boskilnad och äktenskapsskilnad, innefattad i sju ord.
Nå väl, vi äro nu inne på teorien om den fria
qvinnan. Vi vilja blott anmärka, att Saint-Justfs lag icke var
annat än uttryck för en natur-moral; vår tids
nyhetsma-kare hafva deraf gjort en religion. ’
Jag var en dag närvarande vid en framställning af
dess dogmer. Efter några högst mystiska utvecklingar af
frågan om köttets förherrligande, utropade proselytmakaren :
»Edert äktenskap hvilar på en ogudaktig grund, ty den består
uti att en qvinna får älska endast en gång i sitt lif. Kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
