Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFENTLIG OCH ENSKILD UPPEOSTBAN. 275
tillegnar sig sårar dem såsom ett inkräktande af deras
välde. Genom en ganska invecklad, men likväl
lättförklarlig idéförbindelse, såras deras moderskänsla af att se
en man lägga handen på deras barn; dottrens rena oskuld,
öfver hvilken de varit så stolta och så vaksamma
vakter-skor, tyckes dem liksom vanhelgad till och med genom
äktenskapet. Deras dotter blir då mindre ren i deras ögon,
hon blir en qvinna, hon är icke längre en engel.
Verlden fördömmer denna mödrarnas svartsjuka såsom
sjelfvisk och orimlig. Man bör dock endast beklaga dessa
mödrar, de lida så mycket och de hafva så många
anledningar dertill! Må man blott besinna! Att under nära tjugu
års tid hafva lefvat måhända blott för en enda varelse,
endast haft en enda tanke, dottren, en enda sällhet,
dottren, aldrig en enda morgon lemnat sin bädd, utan att
hafva emottagit sin dotters första morgonhelsning, att
under tjugu års tid hafva varit hennes enda förtrogna,
hennes enda vän! Och sedan ser hon en dag en ung
främling infinna sig, en som talar måhända ett dussin gånger
med dottren, och nu nödgas hon genast inse att detta
hjerta, som hittills tillhörde blott henne, redan är deladt.
Att sitta ensam lemnad i hemmet, så rikt i går på glädje,
så ödsligt i dag! Sådana slag kunna krossa ett hjerta!
Jag har sett en sådan stackars öfvergifven moder,
beröfvad sitt lifs följeslagarinna, taga fram ur ett skåp sin kära
frånvarande dotters kläder, dem hon gömt sedan dottren
var ett litet barn, jag har sett henne lägga dem på en
liten stol, den hon, som nu icke längre fanns i hemmet,
brukade sitta på när hon ännu fanns der, och jag såg
modren kyssa barnets kläder såsom hade de varit barnet
sjelft. Lyckligtvis äro dessa sorger vanligen af lika kort
varaktighet, som de äro bittra; naturen räcker merändels
alltid den öfvergifna modren en ofelbar tröst.
I den första berusningen af sin sällhet såsom maka
glömmer måhända en ung qvinna stundom sin moder, men
hon vänder snart åter till henne, vid sin första sorg eller
vid sin förstföddes ankomst till verlden. Det nyfödda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
