Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 QVINNAN.
ega annat än klena skäl att gifva er, och likväl har hon
träffat det rätta och gifvit er ett klokt och godt råd. Föga
van vid logikens stränga utöfvande, till följe af sin natur,
föga böjd för idéernas stränga och omständliga bevisande,
är hon endast förnuftig af ingifvelse, så som man är skald
af ingifvelse. Mannen deremot har såsom grundsten för
sitt förnuft eftertanken, en säker, men långsammare
rådgifvare, han behöfver, för att upplysa andra, först sjelf
inhemta upplysning. Han träffar det rätta på grund af
förnuftsskäl.
Hvilketdera af dessa förnuftslut blir det vigtigaste?
Hvarken det ena eller det andra. Skilj dem åt, och de
uppväga hvarandra; förena dem, och de mångdubblas i
värde.
Af förnuftet är äfven den förmåga beroende, som
hjelper oss att lara känna andra och att känna oss sjelfva.
Kunskapen om andra är tvåfaldig; den omfattar
menniskorna och menniskan, individen och slägtet.
Iakttagelseförmågan hos qvinnan är utan like vid bedömandet af
individen. Hjertats minsta rörelser, de mest dolda
löjligheter, den mest invecklade inbundenhet ligga ofta för
henne i öppen dager liksom vore alltsammans yttre fakta.
Qvinnans hela försvarssystem grundar sig på denna
förmåga och det är så djupt rotadt, att det ofta är
qvinnan tillfyllest såsom motvigt för lagarnas och sedernas
välde. Väpnad med denna allsmäktiga kunskap, lyckas
det stundom hustrun att frigöra sig från mannens välde.
Det är med den koketten styr honom; det är, stödjande sig
på detta flytande och likväl orubbliga ankare, som
Ce-liméne vågar säga till Ålceste de sublima orden: »Men
han behagar icke mig!» Men härtill inskränker sig också
det qvinliga skarpsinnet. Qvinnan känner utomordentligt
väl de menniskor hon känner; men hon känner icke
menniskan; ingenting undfaller henne hos individen, nästan
allt sväfvar för henne i dunkel när det rör slägtet. Om
det alltså gäller att höja sig till en sammanfattning af
skilda idéer, om det gäller en undersökning af de logiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
