Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
QVINNAN.
ock till sina reglor. Ingen ytterlig stränghet utöfvades,
inga särskilda dagar helgades helt och hållet åt bön och
sysslolöst svärmeri. Marie la Travailleiise l) blef en af
stiftelsens skyddspatronessor. My demoiselle de Sainte-Beuve,
första stiftarinnan af Ursuliner-nunnornas kloster i
Frankrike, köpte i förstaden Saint-Jacques ett hus, der hon
anställde systrar såsom lärarinnor för tvåhundra
halfpensio-närer 2). Sedan flyttade hon sjelf till ett hus, beläget
invid hennes kära kloster, med en port som ledde dit och
ett samtalsrum (parloir), som vette åt klosterträdgården,
med ett fönster hvarifrån hon kunde med ögat följa alla
dessa flickor, som hon kallade sitt hjertas barn. Om
något förnämt besök hos henne aflades (hon hade i sin
ungdom varit en bland hofvets prydnader), var det hennes
högsta fröjd att föra den besökande fram till detta fönster
för att visa huru snällt hennes kära flickor arbetade.
Valet af lärarinnor bestämdes hvarken af rang eller
samhällsställning; till och med när så hände att tvenne
sökande voro lika till kunskaper och öfriga förtjenster,
utnämnde mademoiselle de Sainte-Beuve företrädesvis den
som var fattigast och oansenligast till börden. Hennes
karakter öfverensstämde med hennes handlingssätt; hon var
af ett gladt lynne och sökte icke att dölja detta, hon tyckte
om att umgås med andra och nekade sig icke denna
förströelse. »Endast eländiga och förtviflade varelser»,
brukade hon säga, »kunna hysa afsky för hvad som är en
Guds gåfva». Efter hennes död fortforo hennes nunnor
under ett helt års tid att duka fram hennes kuvert i
refektorium och de lade för vid den plats der hon plägade
sitta den portion, hon vanligen brukade taga sig, för att
sedan utdela den åt någon fattig. Denna idé tycktes
likasom hafva kommit från henne sjelf (vår saknad
ikläder sig stundom något af dens karakter som vi begråta),
och de fortsatte ett helt år med denna rörande vana. Då
’) Chronique des Ursidines, t. 1, ch. I.
’2) Vie de mademoiselle de Sainte-Beuve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
