Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Tiffle råkar i raseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414,
nes hemliga motvilja för detsamma — att hela hennes
hjerta var bortgifvet till William Lydney. Der fanns ej
ens en enda liten vrå för lörd Dane eller någon annan i
verlden.
Lady Adelaide Lester satt tillbakalutad på soffan med
till hälften slutna ögon. Hon bar en morgonklädning af
ljusgul färg ooh hennes hår omslöts af en spetsmössa.
Rodnaden steg upp på hennes kinder då hon reste sig för
att helsa lörd Dane.
— Ja, jag kände mig mycket trott, sade hon till svar
på en anmärkning af lörd Dane. Jag tror att jag måste
ha sofvit sedan mr Lydney gick.
— Har han varit här? Jag trodde — Jag föreställde
mig att han ej togs emot här nu.
— Han kom i någon affär, tror jag, svarade lady
A-delaide bekymmerslöst. Jag vet att han talade om ett
amerikanskt dokument, som han ville ha en
magistratsperson att teckna på. Nej, nu för tiden se vi honom
nästan aldrig.
— Och det är kanhända ingen förlust, svarade lörd
Dane. En främling utan alla rekommendationer bör man
ej alltid taga emot på god tro, lady Adelaide.
— Det är sannt. Hvad som gjorde mig nästan
förtjust i honom var hans likhet med familjen Dane.
— Hans likhet med familjen Dane! upprepade lorden
i en ton som gaf tillkänna att han ej fann sig det minsta
smickrad.
— Helt visst förefinnes det en sådan likhet. Har det
aldrig fallit er i ögonen? Han påminner mig både om
min tant och min onkel, och äfven något om — Harry
Dane.
Hon gjorde ett uppehåll innan hon nämnde det sista
namnet, liksom om hon ej gerna ville uttala det. Lörd
Dane vände sig mot fönstret och såg ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
