Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. En man må ej gifta sig med sin mormoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520,
nen stod lugn och orörlig, Lydney med värdig hållning»
men ett visst medlidande uttryckt i hans ansigte, Bruff
ytterst förvirrad, men visande stor vördnad för den unge
mannen. Lörd Dane märkte allt detta och hans
sjelfbe-herrskning öfvergaf honom. En aning om någon
öfverhängande olycka uppsteg inom honom, men han kunde ej
gissa till dess verkliga natur.
— Stig hitin, sade han till mr Blair i det han gjorde
en rörelse åt Bruff att öppna dörren till matsalen. Då
den gamle hofmästaren skyndade att iyda såg han samma
uttryck af förfäran i sin herres ansigte som den der
qvällen då lorden passerade förbi honom i porten efter att ha
varit i klosterruinerna. Då de kommit in bad lörd Dane
polisofficern taga en stol.
— Jag har kommit för att förbereda er på en utan
tvifvel ytterst ovälkommen öfverraskning, började mr Blair
i det han nästan var i saknad af ord för att meddela den
underliga nyheten, och jag har blott ett par minuter på mig
för att göra det, ty en person kommer straxt efter, hvars
åsyn torde göra er högeligen bestört. Men ni är sjuk!
— Nej, svarade lörd Dane bitande sig i de darrande
läpparne. Fortsätt!
— Ni blef öfverraskad öfver att jag tilltalade er med
ordet "sir" och det var helt naturligt. Jag är ledsen öfver
att det skall ha fallit på min lott att underrätta er om
den förändring som förestår er; men jag måste göra min
skyldighet, huru obehagligt det än är. När jag frigaf
William Lydney ur polisvakten, frågade ni af hvad anledning,
med hvad rätt jag gjorde det. Jag kunde då ej förklara
saken för er, men jag har kommit för att göra det nu, och
jag kan endast bedja er bära det som en man.
Lörd Dane svarade ej. Han stod med korslagda armar
och sitt bleka ansigte vändt mot talaren. Att han endast
med stor ansträngning tillkämpade sig ett yttre lugn var
tydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
