- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
525

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. En man må ej gifta sig med sin mormoder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

525,

— Jag tror ej det, tänkte lörd Dane. Men nu,
Herbert, kommer en annan fråga: hvarföre har ni förföljt min
son på detta sätt?

—x Jag visste ej att han var er son. Jag kunde ej
tro att han var er son mera än min. Jag trodde honom
vara hvad han syntes vara — en misstänkt personlighet
som hade umgänge med krypskyttar —

— Umgänge med krypskyttar! afbröt lörd Dane i
föraktlig ton. Han sökte efter skrinet — det var orsaken
som först föranledde honom sällskapa med krypskyttarne;
sedan var han hos dem för att hålla reda på Wilfred
Lester, som hejdlöst rusade mot sin ruin. Hvilken annan
än Wilfred Lester tror ni det var som gjorde inbrott i
faderns hus ? Min son William gick dit för att taga
honom derifrån.

— Wilfred Lester! — inbrott i faderns hus! Var det
han som gjorde det?

— Han oeh ingen annan. Ej för att begå vanlig
stöld, utan för att komma åt det gåfvobref som fadren
vägrade honom.

Herbert Dane svarade ej. Så småningom blef det
förflutna klart för honom.

— Herbert, jag förmodar ni ej tycker om
moraliserande mera än jag gör, sade lörd Dane; men jag måste
fråga er om det aldrig fallit er in att det kunde komma
en vedergällning? Har ni märkt huru säkert våra
gerningar medföra sin egen naturliga frukt? Vi plantera ett
ekollon och en stor ek uppstår; vi så ett hvetekorn och det
växer, går i ax och mognar. Just så är det med verlden:
som vi så, måste vi skörda. Ni och Adelaide Errol
tillfogade mig en bitter oförrätt. Det var ej en ögonblicklig
oförrätt — en sådan som man kan begå i passionens
upp-brusning, utan öfverläggning; men det var en beräkuad,
långvarig oförrätt — ett bedrägeri som ni utförde under
månader, den ena dagen öfverläggande om huru ni bäst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free