Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den för sin Lärdom så namnkunnige Raij
säger: Människan är derföre skapad, at
det måtte gifvas en som kunde akta på
Guds skapade verk, och då den beundrade det
skapade, ärkänna en Skapare. Detta torde synas
stridande med en mera allmän och smikrande
utlåtelse, alt är skapadt för människans skuld; men
det kan lätteligen förenas. Människan är
skapad för at beherrska Jorden, råda öfver dess
skatter, och bruka dem til sin nytta och
Skaparens ära; jorden åter med dess innehåll är
danad til et hemvist för människan, til et
ämne för den samma at upöfva sitt förnuft genom
de öfrige tingens betraktande, och i anledning
deraf ärkänna Skaparens allmagt, vishet och
öfrige högst förundransvärde egenskaper. Wore
icke hufvudändamålet af människans skapande,
Guds ära, hvad hade människor haft på jorden
at göra? När verlden var skapad, såg GUD at
alt var godt, men något felades. Alt var
sådant, at det var värdigt sin store Skapares hand,
men hvilken såg det? Hvilken skulle skörda
nyttan deraf? Den som kunde skapa Millioner
verldar, kunde icke sjelf beundra sitt verk;
de oförnuftiga djuren, hade dertil ingen
förmåga. Ändamålet af Skapelsen var således icke
fullbordat, för än et djur blef skapat, som kunde
draga nytta och nöje af alt. Detta var
Människan. Utan at känna eller hafva begrep om et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
