Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKRA 18
En afton promenera vi i »gamla Biskra». Vi ha
kommit in på en slingrande väg, där inga hus synas
till, endast låga lermurar å ömse sidor om vägen,
öfver hvilka höja sig jättestora palmer med här och där
ett fikon- eller orangeträd emellan. Tätt bakom oss gå
två unga araber, som vi ej känna men som följt efter
oss en stund. Vi börja bli en smula ängsliga, ty vägen
är enslig — ingen människa synes till. Plötsligt få vi
se, lysande emot oss högt uppe på en gren, några stora
praktfullt röda blommör. Det är granatblommor,
nästan de första vi sett utspruckna
— Hvad de äro vackra! utbrista vi och hejda oss
ett ögonblick.
Bakom oss säger den ene araben något till den
andre.
Ett språng i höjden, ett knakande af en gren
höres. Ännu ett språng och ett knakande. Och så
träda de båda araberna fram och räcka oss hvar sin
gren med de flammande röda blomstren, hälsa oss
höf-viskt och fortsätta sin vandring — medan vi känna oss
en smula skamsna öfver att ha varit rädda.
En solhet dag sitter jag i spårvagnen på väg från
Iiammam-Salahin — ett badhotell, beläget midt ute i
öknens gulbrända ödslighet, tre kvarts timmes färd från
Biskra — dit araberna flitigt fara för att i de heta
baden böta allehanda krämpor. Midt emot mig i vagnen
sitter en ståtlig gammal gråskäggig arab, med ett
utseende af en patriark. Ur sin burnus tar han fram ett
stycke bröd jämte en apelsin och en half citron, bjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
