Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKRA
17
mest hågad att inför en främling uppge som det rätta
skälet därtill kvinnornas egen önskan — det synes
också mycket sannolikt för den som känner till huru
föga araberna i allmänhet dra i betänkande att, när
så faller sig lämpligt, lämna en oriktig uppgift. Men
talar man med araber, som icke ha något begär att
visa sig bildade och civiliserade eller påverkats af att
man för dem uttryckt sin förvåning och afsky för
saken, så märkes det väl, att de betrakta sina hustrur
som fångar, dem de skulle kunna, ifall de lämnades
obevakade, tilltro ungefär hvad som helst. De kunna
helt oförbehållsamt berätta en, att de, när de själfva
gå ut, ge en pålitlig granne i uppdrag att hålla ett
öga på dörren till deras hus, så att ingen smyger sig
ditin eller därifrån, i gengäld hvarför de äro beredda
att vid tillfälle göra grannen samma tjänst tillbaka.
Det kan tyckas, som om det förhållandet, att
beduinernas (ökenarabernas) kvinnor gå obeslöjade,
skulle tyda på att hela saken är ett mod snarare än
en försiktighetsåtgärd från männens sida. Men
beträffande de nomadiserande stammarna är det andra
förhållanden, som spela in. Det är mycket af det
dagliga arbetet i ett karavanläger, — där tälten skola
uppslås, vatten hämtas, bränsle samlas, kamelerna skötas
m. m. —, som åligger kvinnorna och som ej skulle kunna
af dem utföras ifall de vore hindrade af de långa
slöjorna. Följaktligen måste beduinen, om han ej vill
påtaga sig allt arbete själf — och det kan man vara
öfvertygad om att han inte vill — lämna sina kvinnor
en relativ frihet.
Anna Af. Roos, Araber.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
