Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
en sagoförtäljare
Och när hon bäddade, strödde hon giftet i bädden.
Strax som sultanen lagt sig, vardt han död.
Och han sörjdes af alla och fördes utanför staden
och begrafdes.
Men hans båda hundar ville ej lämna hans graf. De
lågo på grafven och tjöto och ville hvarken ata eller
dricka efter sin herres död. Till sist begynte de krafsa
upp grafven och funno så sin herres kropp. Och de
började slicka honom — en vid hvart öra. Och de höllo
på härmed i en halftimme. Och se, då öppnade
sultanen sina ögon och vardt lefvande igen!
— Hur kom det sig? Var det af slickandet?
frågade jag. Jag undrade om araberna möjligen hade den
föreställningen, att det finnes en underbar läkekraft i
hundars slickande. Jag frågade med djupt och
allvarligt intresse, och där fanns icke, vare sig i mitt ansikte
eller min röst —vågar jag hoppas — skuggan af ett
tvifvel beträffande den absoluta sannfärdigheten af
Mohammeds historia. Icke dess mindre upptog han med ett
visst missnöje denna yttring af den västerländska
manien att vilja veta orsaken till allting. Han gaf mig en
tillrättavisande blick och sade:
— Det var väl den gode Guden som gjorde det. Han
såg väl att hundarna voro trogna och sörjde sin herre,
och så lät han detta under ske för deras skull.
Och så kom sultanen tillbaka till sitt palats, och där
blef stor glädje. Men den elaka modern lät han binda
emellan två snabba unga kameler, som ännu aldrig burit
en börda; de ställdes med hufvudena åt hvar sitt håll,
och så bands ett ben af kvinnan vid hvardera kamelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
