Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Säg mig, Nils, sade han, vill dn att Guld-Pålle
ska få komma till en liten prins, som är både käck
och god och som en dag ska bli vår kung?
— Får Guld-Pålle det bra då? sporde lille Nils.
— Det får han — mycket bättre än han kan få
det här.
Nils tvekade en stund. Men så sade han:
— Ja, far, då får du ta honom!
När nästa gång en skuta seglade från Borgholm
till Stockholm, var Olov med ombord. Och med
honom var Guld-Pålle.
Hertig Karl satt i sitt gemak å Stockholms slott,
och hos honom var prins Gustav. In trädde en
hov-junkare och sade:
— Hit har kommit en ölandsbonde, som beder om
att få skänka en häst åt prins Gustav Adolf.
— Så få vi väl gå ned och se på hästen och hälsa
på bonden, sade hertigen, reste sig och gick utför
trappan, följd av sin son.
På borggården stod Olov Hansson och höll
Guld-Pålle i nosgrimman.
— Kära vår hertig, sade bonden, må jag få skänka
denna hästen åt den lille prinsen? Jag såg den lille
herren i Kalmar, och jag ville så gärna, att han skulle
rida min Pålle.
— Det skall du ha tack för, sade hertigen.
Och prinsen tackade också och svängde sig så
strax upp på Guld-Pålles rygg.
— Nu ska jag pröva min häst, ropade han jublande.
Han red omkring borggården, och fastän han blott
hade grimman att styra med, lydde Guld-Pålle honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
