Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han räckte ett brev till konungen.
Kung Karl tog skrivelsen och begynte läsa den.
— Från Jens Björnsson, sade han. Hövitsmannen
på jutekungens fäste vid Avaskär — Kristianopel
kallar han det ju. Nå, vad skriver så denne Jens till
sin konung — — — Vad, detta var goda nyheter:
att han har alltför litet folk och fruktar, att om de
svenska komma, han ej skall kunna hålla borgen.
Vad säger du om det, min son?
— Jag säger det, att om Jens Björnsson väntar
oss, då må vi icke vara så föga höviska, att vi ej
göra honom ett besök. Därför beder jag eders
kär-lighet om orlov att nu strax draga dit. Och gärna
ville jag hava två fänikor ryttare med för att kunna
visa denne Jens all tillbörlig heder.
Prinsens blå ögon lyste av munterhet, och nu log
också den gamle konungen.
— Rid du strax, min son, och tag med dig så
mycket folk du vill hava. Kan du spela jutekungen
ett spratt, så skall det vara min själ till lisa och
hugnad.
Natten var klar, och månen var halv, och på
borgmuren stod Jens Björnsson med en av sina
under-hövitsmän och spejade ut över nejden.
— Nu, synes det mig, borde undsättningen snart
vara här, sade Jens Björnsson. Jag skrev till Kalmar,
att där måste snarligen sändas folk till mig.
— Se, är där icke just några ryttare därborta vid
skogsbrynet?
—- Jo, i sanning, där komma de, sade hövitsmannen
belåten. Nu är där ingen nöd längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
