Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det räknar jag för en ära att få dansa med eder,
herr Kils, sade jungfru Elsa glatt. Att bära sår,
und-fångna i fejd för fäderneslandet, det må väl räknas
som en mans bästa prydnad.
Nils Stjernskiöld räckte henne handen, och de
dansade ut.
Hertig Julius av Sachsen-Lauenburg var ock med
på gästabudet. Åtta bröder hade hertig Julius hemma
i Tyskland och tio systrar och en fattig far och en
fattig mor, och därför hade han dragit ut i
främmande land för att söka sin lycka. Han kom till
Gustav Adolf och tillbjöd honom sin tjänst, och
konungen hade tagit emot honom — dock icke gärna,
ty hertigen , var en man som mera tänkte på sina
nöjen än på att göra gagn.
Hertig Julius hade varit uppe och dansat; nu satt
han och såg på de andra.
— Se . dock på herr Nils Stiernskiöld, sade han
spefullt. Där dansar han bland de unga, fastän hans
ben av kulor och hugg äro så styva som en gammal
krakes, vilken har ont av spatten.
Ett par unga jungfrur, som sutto nära hertigen,
begynte le. Då sade hertigen:
— Nu skolen I se — — — Nu skall den store
krigshjälten bringas på fall.
Och han sträckte ut sitt ena ben, i akt och mening
att herr Nils skulle stupa däröver.
Men kung Gustav Adolf stod ej långt ifrån. Han
märkte hertigens avsikt. Och rodnande av harm slog
han honom en örfil, så att blodet sprang ur näsan.
— Härav mån I lära, ropade den unge konungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
