Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att möta sin svåger. Även sin gemål och sin svärmor
tog han med.
Då nu de båda svågrarna mötts och hälsat på
varandra, begåvo de sig till en lund som låg invid
vägen. Det var en vacker majdag, blommor lyste å
marken och bäckar risslade emellan fjolårslöven.
Furstarna satte sig ned och samtalade, och konungen
upprepade sin anhållan.
— Och eders kärlighet må betänka, sade han, att
hela den protestantiska saken kan gå förlorad, om
Magdeburg faller i de kejserligas våld.
Kurfursten var ännu tveksam. Han bad att få något
överlägga med de rådsherrar som åtföljt honom och
begav sig bort till dem. Under tiden talade konungen
med kurfurstinnan och hennes moder.
— Eders kärlighet var ute i ett gladare ärende, när
vi senast möttes, sade kurfurstinnan.
Ty hon hade icke mött Gustav Adolf sedan den
dag, då han lekte tagfatt med henne och hennes
svägerskor och fick ett ja av Maria Eleonora ute i
trädgården vid Berlins slott.
Gustav Adolf log.
— Det är sant, sade han. Dock, skulle jag nu få
bifall till min begäran att få hjälpa de arma
magde-burgarna, då skulle detta fägna mig föga mindre än
när jag den gången fick ett ja ute i lustgården.
Georg Vilhelm kom tillbaka.
— Jag beklagar, att jag icke till eders kärlighet kan
lämna någon fästning, sade han. Det vore att svika
min plikt emot kejsaren.
Konungens ansikte förvandlades i en hast. Han blev
mörkröd av vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
