Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med framgång storma det, fastän hans här var dubbelt
så stor som den svenska.
Han beslöt att här, liksom vid Magdeburg, taga sin
tillflykt till list. I staden Werben hade han hemliga
spejare, och dessa fingo i uppdrag att förnagla
svenskarnas kanoner, så att de ej kunde lossa ett enda
skott. Därtill skulle spejarna, då Tilly nalkades,
anlägga eld i lägret, så att svenskarna skulle få fullt
upp att göra med att söka släcka.
När han nu ryckte an, märkte han ock, att
svenskarna svarade hans kanoner med endast
musköt-skott. Och snart såg han ock rökskyar stiga och
eldslågor fladdra från flera håll i det svenska lägret.
Gamle Tilly sken av belåtenhet.
— Stormen nu käckt framåt, mina barn! ropade
han till sina soldater. Nu har kättarkungen fått det
bål han förtjänar.
Och segervissa, sorglösa, stormade de kejserliga
framåt. Uppför sluttningen gick det med fart. Ingen
rädder här! Svenskarna ha ju inga användbara
kanoner.
Men plötsligt, då de anstormande just hunnit inom
gott karteschhåll, blixtrade det till där uppe. Ett
brakande hördes, kulor veno. En mördande salva kom,
som mejade ned de stormande likt säd för lien. De
överlevande flydde. Och ut störtade nu den tappre
överste Baudis med sitt rytteri för att förfölja dem.
Då förstod gamle Tilly, att han var överlistad.
Men han kunde icke veta, huru allt gått till: anslagen
hade upptäckts, Gustav Adolf hade beslutat fånga
fienden i hans egen snara och för att narra honom
låtit antända några vedtravar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
