Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvararna störtade fram för att fördriva den lilla
skaran från vindbryggan. Men de åtta
österbottning-arna värjde sig oförskräckt. Snart kommo deras
kamrater anstormande. Och nu trängde svenskarna in på
borggården under häftigt fäktande. Österrikarna
försvarade sig ännu med ursinne. Då sprang Torstensson
fram, grep Keller om livet och tog honom till fånga.
Nu upphörde motståndet, och de kvarlevande gåvosig.
När morgonen brutit in, kom konungen. Då han
gick över borggården, kvarlågo där ännu de fallna.
Men konungen varsnade, att flera av liken hade en
märkligt frisk ansiktsfärg. Leende ropade han:
— Stån upp igen! Eder skall intet ont vederfaras.
Strax sprungo liken upp och bugade sig under
många tacksägelser. Det var munkar, som följt med
Keller upp till borgen från staden och som i sin
förskräckelse låtsat vara döda för att så möjligen kunna
rädda sig.
Det var icke ringa byte som vanns i ärkebiskopens
präktiga slott. Där funnos vapen och rustningar för
elvatusen man, där funnos kanoner och hästar, där
fanns en stor boksamling, vilken konungen strax
beslöt skänka till Uppsala universitet. Och i
ärkebiskopens hemliga skattkammare, som var dold djupt
nere i berget, funnos gyllene dukater i stora mängder.
Konungen fick nog till att en god tid framåt besolda
sina trupper, och likväl erhöllo krigarna strax till
utdelning så mycket penningar, att de mätte upp
dem med sina hattkullar.
Från Wurzburg tågade konungen nedåt Rhen, genom
nejder där befolkningen var protestantisk och mottog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
