Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland dem som anlände till Frankfurt var också
Axel Oxenstierna. Konungen hade skrivit och bett
honom komma, ty han längtade efter att få rådpläga
med den kloke och erfarne vännen om allehanda
ärenden, helst som han från Wurzburg låtit Per Brahe
återvända till Sverige.
Till Frankfurt kom också drottning Maria Eleonora.
Alltid när hennes älskade make var borta, längtade
och trånade hon med övermåttan stor oro efter honom,
och redan för flera månader sedan hade hon begivit
sig över till Tyskland i hopp om att få möta honom.
Men icke förrän nu hade han haft tid och ro att
emottaga henne. Hon hade bidat först i Berlin, i sitt
barndomshem, sedan i Erfurt — nu fick hon äntligen
resa till honom. Då hon mötte honom, slöt hon honom
i sina armar och ropade leende och glad:
— Nu är äntligen den store Gustav Adolf fången!
Ofta kommo ock till Frankfurt bud och brev från
de generaler som utsänts åt olika håll. Ty utom den
här, som låg förlagd i Frankfurt och dess omnejd,
var det fem olika arméer i olika delar av Tyskland,
som lydde under den sveuske konungens befäl. Och
än kom det ett bud från Jan Banér, att han borta vid
Elbe vunnit en seger över Pappenheims skaror och
erövrat många fanor; än från Gustav Horn, att han
intagit något fäste i Franken, än från hertig Bernhard
av Weimar om erövringar i Elsass. Även från
Öl-Göran kommo segerbud: han hade erövrat Prag,
Böh-mens huvudstad.
Endast de brev som kommo från Åke Tott, eller
från dem som hade med honom att göra, voro ej
10. — R o o s, Gustav II Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
