Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar. Redan på vägen till Erfurt hade han skrivit
till kurfurst Johan Georg och bett honom komma och
möta vid Naumburg med sin här. Till hertig Georg
av Luneburg, som kommenderade en avdelning av
den svenska hären i Neder-Sachsen, hade Gustav
Adolf också skrivit och befallt honom stöta till
huvudhären.
Men när kurfurst Johan Georg mottog Gustav Adolfs
brev, sade han till sina rådsherrar: — När jag skrev
och begärde den svenske konungens hjälp, dröjde han
länge nog och begav sig först åt Nurnberg och sedan
åt Bajern. Nu skall Gustav Adolf få se, att mig
kommenderar han icke som han finner för gott.
Och han skrev till svar, att han hade först annat
att beställa; sedan ville han se till, när det kunde
lämpa sig för honom att komma till hans kunglig
majestät.
Och hertig Georg av Luneburg fick brev från den
sluge Arnheim, som alltid bedrev ränker och som nu
bad hertigen komma med sin här till honom vid
Wittenberg. Ty nu måste först och främst Sachsen
skyddas mot Wallenstein, skrev Arnheim, och man
visste icke om man kunde lita på att Gustav Adolf
försvarade det; törhända ärnade han sig ut till att
göra nya erövringar.
Och hertig Georg lydde Arnheims råd och icke
konungens befallning; i stället för att genom
Timringen gå till Naumburg, begav han sig till
Wittenberg med sina trupper.
Den fjärde november på morgonen mottog konungen
Johan Georgs brev. När han läst det, sprang han upp,
slog handen i bordet och utbröt i många vreda ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
