Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en vecka sedan hade dock processionen med
konungens kista begivit sig i väg från Nyköping. Och
nu, den 22 juni, väntades den till Stockholm.
Nu ljöd en salva från de trofékanoner som voro
uppställda vid Söderport. Och nu svarades det från
de stycken som stodo på Brunkebergsåsen. Så visste
nu alla, att tåget dragit in i staden.
Vid Munkbron voro trupper uppställda, omgivande
den väg där tåget skulle draga fram. Bland dem som
där stodo voro ock Nils Olovsson och hans vän Benkt
Månsson. De hade velat vara med om sin konungs
sista färd, för att sedan taga avsked ur krigstjänsten
och draga, var till sin hemort, och odla sina fäders
jord.
Nu nalkades processionen.
I spetsen bars »blodsfanan» — den fanan som förts
av en smålandsryttare vid det anfall då konungen
stupade. Den bars nu av överste Fredrik Stenbock.
Där syntes ock riksbaneret, fört av Lennart Torstens
-son, och konungens svärd och hans krona och spira,
burna av andra hans trogna tjänare.
Tjugu adelsmän buro konungens kista, som var av
tenn med riksvapnet graverat därå. Efter kistan red
det livgarde som nyss uppsatts för den späda
drottning Kristina. Och sedan följde en lång procession av
svenska män och kvinnor, av allehanda stånd och
villkor, rika och fattiga, höga och låga, men alla
önskande att betyga sin sorg, sin vördnad, sin kärlek
för den döde konungen.
Och medan piparna blåste en sorgemarsch och
trummorna dånade, förstämda och dova, bars kistan över
bron till Gråmunkeholmen och in i den gamla kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
