Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AFTON PÅ KUNGS-LENA 2 7
Så kastade de över henne
en kappa, och den var blå,
så satte de henne på gångaren grå
och förde henne därfrå.
Och det var jungfru stolts Elin,
hon talade ett ord för sig:
»Får min fader, kung Sverker, det spörja,
han hämnas det visst för mig.»
Det var herr Sune Folkvardsson,
han yppade all hennes sorg:
»Kung Sverker han ligger i högan loft
allt på förgyllande bår.»
»Och är det sant, det I sägen mig;
kung Sverker, min fader, är död,
så är det ingen i världen till,
som mig kan frälsa av nöd.»
Det var herr Sune Folkvardsson,
han förde henne till Ymseborg,
och det jag för sanning säger,
hon levde sig till daglig sorg.
Tillsammans voro de i femton år,
i femton år och dag,
och aldrig de sig emellan talte
ett gott ord, nej eller ja.
Det var en onsdagsafton
stolts Elin fick håll i sin sida,
hon bad till Gud så innerlig,
hennes tid den månde nu lida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
