Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [7]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lampan, släpper Rangrullan på golvet och domnar
av. Jag rider på en durkande häst genom lavadamm
i en öken på Island. Thorild Wulff är med och
Calle Danielson. En avgrund öppnar sig framför
mina fötter. Jag ser ned — jag hinner se ned i
en mjölkvit glaciärflod och vaknar vid att Bruno
Liljefors står vid min säng och säger: — Lugn!
Jag lugnar mig och i samma ögonblick är han
borta. Men så snart han försvunnit börja de där
rösterna inne i hjärnan. De skrika och söka
överrösta varandra. Det är som om jag skulle sitta
på ett skenande järnvägståg under inflytande av ett
i högsta grad olöst skenskarvproblem. Tåget
stannar plötsligt, jag känner som om jag skulle
fortsätta i rörelsens riktning genom sänggaveln men
bedövas av stöten och en ljuv vila bemäktigar sig
min psyke och mina lemmar. Jag är lycklig, jag
sover.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
