Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [8]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur vackert solen lyser på det vackra och
egendomliga landskapet, då vi vandra hem över
markerna! Åter passera vi Ormsjön och två andra
likaledes nästan igenväxta gölar. De väldiga
vassbänkarna lysa som gula bambuskogar mot frosten
och de blå skuggorna bland avlövade snår.
Och i kväll skola vi göra en festmåltid av haren,
ty baron Trenck, grannen, kommer hit från sitt
slott Torshammar. Vi skola göra en gammalsvensk,
en hednisk rätt av harpalten. Vi skola låta koka
den bara med salt, peppar och potatis — det blir
Dalarnas och Zorns harsod. Och vid festen skola
vi tala om gamla tider och ting. Torshammar är
också ett slott med minnen från den tidigaste
medeltiden och dess ägare håller dem i samma helgd
som chevalier Arwidius Ränningehus. Efter
middagen skola vi sitta i stora salen där uppe med
Gustav Otto Stenbocks porträtt och väggarnas
vackra empirdekorationer — just där mitt eget
patenterade spöke lät höra sina steg i går kväll.
Jag skulle mycket gärna vilja ha ett par ojäviga
vittnen, om det uppenbarar sig igen.
Här bakom ett gammalt ekskåps säkra dörrar
och lås förvaras tre av slottets största
dyrbarheter: den undergörande mässhaken, en altarduk
av medeltidsspetsar och en stola, allt från Olmütz
och hemfört av Gustav Otto Stenbock.
Traditionen berättar om mässhaken som en gång
varit en av domkyrkans i Olmütz förnämsta
prydnader: Ärkebiskopen låg på sitt yttersta och lät
bära sig till domkyrkans högaltare för att ännu en
gång i högst egen person förrätta mässan. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
