Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [8]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen lyckades Tybeck utdriva djävlarna
»genom att först i ansiktet ha framkallat dem,
varefter man anförde några bindande och viktiga
sanningar utur skriften om Herrans Jesu allsmäktiga
seger över djävul och helvetet, i kraft av vilka man
befallte honom övergiva flickan och vika utur
kroppen».
Vilket skedde först efter många svårigheter.
Något som knappast behövt tilläggas.
Nu blev landshövdingen helt swedenborgare.
Han och Tybeck började leva i en värld av andar,
som den senare beredvilligt frammanade, vilka än
hans nåd behagade se. Gamla fördettingar revos
upp ur sina gravar, cæsarer, konungar, härförare
och filosofer skymtade förbi lärjungens ögon.
Ränningehus’ gamla ägare fingo inställa sig på
mästarens befallning. Landshövdingens förfäder, alla
utmärkta män (naturligtvis), skyndade att
presentera sina skuggor och försäkra att de befunno sig
i ett tillstånd av obeskrivlig trevnad. Hans far,
gamle prosten, ignobilis Anders Westerman,
berättade hur bra han hade det, likaså hans första
hustru, salig Agneta Maria, född Transköld. Icke
ens hans ryktbare stamfar Laurentius Petri aktade
oförenligt med sin himmelska ställning att infinna
sig för att säga några vänliga ord åt sin
nobiliserade ättling. Men i likhet med Swedenborg själv,
som nedslungade sina antagonister i
exkrementhelvetet och andra därmed jämförliga mindre
behagliga vistelseorter, placerade Tybeck med klok
beräkning åtskilliga herrar som i livstiden behagat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
