Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [9]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom begränsat område. På den tiden kunde
prästgesällerna tala latin, de kände sitt Novum och
deras hebreiska var, om icke byggd på vårt sätt
att studera språk, ej att förakta. Men Johan Tybeck
måste, såvitt jag kan förstå, ha begripit sin
samtid och de av dess strömningar som gingo i
mysticismens tecken. Han förmådde enligt sina
vederdelomäns uppgifter i fideikommissmålet den gamle
landshövdingen att på sin bekostnad utgiva en
massa skrifter i Swedenborgiansk anda, vilka
utspredos icke blott i Sverige utan i det övriga
Europa och Amerika. Hans biograf i Lexiconet säger
visserligen: »Att Tybeck alls icke förstod
Swedenborg i de delar, der han beundras af Englands
och N. Amerikas vetenskapsmän, och deri han
försvaras af Atterbom, behöfver knappast erinras.
Atterbom beklagar hjertligen att dylika obegripare
skola göra Swedenborg till en höfvidsman för
platt rationalism. Dervid må vi dock påminnas
om Tegnérs fruktan, att Swedenborgs namn, huru
upplyftadt som helst, är i sig bekajadt med
fallandesot, så att det ej längre kan hålla sig uppe.»
Efter Tegnér har doktor Emil Kleen i vår tid
framhållit Swedenborgs egenskap av paranoiker.
Våra senfödda Swedenborgare böra akta sig att
de icke få liknande anfall och trilla omkull —
av dumhet.
När jag i Arwidii sällskap betraktade Tybecks
gamla Ö utifrån, beundrade den gamla stugans
vackra proportioner och belägenhet och kände
starka intryck av det vilda landskapet
runtomkring med den döende Ormsjön nedanför, fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
