Rännstensungar och storborgare / 9 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
I. En enveten pojke. — Hur man botade tandvärk i den gamla, goda tiden. — Ett besök på julmarknaden. — Barnaglädje för femtio år sedan. — Den första slanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Far.

Mor.

de små benen i tomma luften samtidigt med att han
framvrålade de värsta tjut, allt i medvetet syfte, att grannarna
skulle höra hur förfärligt ovärdigt man behandlade honom.
Tänka sig, vilja kläda ut honom till jänta ... Han, stora karl’n.
Och grannarna hörde honom också, men de inskränkte sig till
att säga:

»Hör bara hur guldsme’ns elaka unge skriker.»

Till slut hade han skrikit sig trött, sömnen tog överhand
och han glömde den förfärliga oförrätt, man begått emot
honom. När bröderna kommo hem och beskrevo den stolta
färden, förmådde de inte reta upp honom på nytt. Han kände
nu en viss stolthet inom sig själv. Han hade känslan utav
att det var han som segrat. De hade inte förmått kuva honom,
han var en riktig pojke och det hade han visat dem. Han
behövde inte skämmas för lekkamraterna på gården.

— — —

Han hade ofta visat sig morsk, samme parvel, berättades
det av hans äldre bröder. Under en höstrengöring och då
alla tavlor voro nedtagna från väggarna för dammning, fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>