Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
III. Legender i gamla »Sta'n». — Karl XV dör och Oscar II krönes. — Ståten den 12 maj 1783. — Ett kungligt fyrverkeri i Humlegården. — Hur man tog sig in och »straffet» för samma synd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag, ja flera dagar i sträck, ljödo tornklockorna ekande
mellan de urgamla murarna i Gamla staden. Karl XV,
folkkungen, skulle begravas. Vi bytingar hade förstås ingen aning
om den verkliga landssorg dödsfallet väckt, men
begravningsdagen grepos vi alla av den allmänna, uppriktiga sorgen. Det
kändes så oändligt tungt att höra malmens klagan och jag
minns att jag gömde ansiktet i mammas veckrika kjol samt grät
bitterligen. Inte visste jag vad en kung var, det var emellertid
första gången i mitt liv jag hörde talas om döden. Detta
oförklarliga, detta, som skall gripa oss alla och stänga in oss i mörka
valv eller gömma oss djupt ned i jorden. Jag kunde inte
förstå varför vi alla skulle dö — vi hade det ju så bra som vi
hade det. När man själv inte ville, så skulle man slippa, så
var barnets syn på livsgåtan.
Man frågade mig inte om jag ville gå ut och se på när
kungen begravdes, men hade man så frågat mig, hade jag
absolut sagt nej, så skrämmande hade tanken på döden blivit efter
allt det evinnerliga pratet därhemma om kungens sista
stunder, om hans pompösa sista färd genom sitt land och alla
förberedelser till begravningen.
Jag har minnet av att jag begravningsdagen satt alldeles
ensam hemma, och att jag krupit upp i fönstret i tron att ståten
skulle utveckla sig just på våran gata. Men intet syntes.
Gatan var tom som aldrig förr. En känsla av ångest inför all
denna tomhet bemäktigade sig det unga sinnet och jag sprang
in i sängkammaren, rullade in huvudet i täcket och somnade
slutligen ifrån hela världen med densammas glädje och sorg.
| *</table>
Men så kom en annan dag med fanfarer, med glädjevirvlar på hårt spända trumskinn — Sverige hade fått en ny konung. Kröningen, som ägde rum 12 maj 1873, blev en ståt, som jag kom att följa med så att säga i detalj. Man hade en lång tid arbetat med att bygga upp en ståtlig läktare utanför Börshuset på Stortorget och det arbetet följde vi pojkar med en hart när obeskrivlig hängivenhet. Det var i »vår» stad, som all ståt << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rannsten/0028.html 
|