Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
VI. Krig med »kolerapojkarna». — Simpel »ammunition». — En ordnad reträtt. — Sensationer på gamla Grevgatan: vattensprutningar och bagarns kackerlackor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rappningen, och huset i sin helhet fick något fattigt över sig
som gjorde att man ogärna gav sig inpå samma. Det var
dessutom i trakten bekant under namn av Kolerasjukhuset. Det
hade ursprungligen varit fabrik, det s. k. »Brandelska
sockerbruket», samt därefter kasern för en del av det över hela
Ladugårdslandet batterivis spridda Svea artilleriregemente,
men sedan stått tomt i många år. Nu var det åter i bruk,
fast ej för militären, det var nu under bostadsbristens dystra
tid inrett åt stadens fattiga, husvilla familjer. De duktigt stora
salarna voro indelade i vissa rutor och varje dylik ruta
utgjorde en familjs »hem». Det var ruskigt att se inuti, det
huset. Man hade vänt ryggen på möblerna ut mot grannarnas
rutor för att därmed markera sin boplats och en eller annan
hade spänt upp ett skynke, ett trasigt täcke eller en gardin,
för att skydda sig mot grannarnas blickar. Hemskt helt
enkelt att skåda och för en vid ren luft van person en stor
prövning.
Värst av allt var barnmassan i denna olyckliga barack. Det
gick ej att hålla småttingarna inom de bestämda rutorna och
därför lågo alla små så att säga i en röra mitt på golvet. De
små skreko och tjöto hela dagen och när tjutandet blev för
outhärdligt för de på golvet och på pinnsofforna dåsande,
arbetslösa männen, tussades mammorna att taga vara på sina
små älsklingar och då först var det riktigt färdigt. Under
rivandet efter var sin avkomma blev en och annan liten
trampad på tårna, och om en stund var det mest förfärliga krig i
gång. Äkta par mot äkta par, ibland i små klungor, gick man
till strid. Bitar av möbler och tomma buteljer flögo genom
luften och det hände rent av att betydligt med blod hann flyta,
innan ordningsmannen på stället kom till och kunde avblåsa
striden.
I denna hemska barack fanns naturligtvis även en stor
mängd mera vuxen ungdom, 10—12 års pojkar och jäntor,
ja, ännu äldre, de där vetat sätta sig i en fruktansvärd
respekt i grannskapet. Synnerligast då pojkarna.
Det var »koleraungarna», som hade kommit vår flyende
fiende till hjälp. Vi sågo hur det överlades uppe på berget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
