Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXI. Något om Helga de la Brache och hennes landstingsman. — När man »ex'cerade» för 40 år sedan. — Egen uniform, eget tält samt stor, egen »ammunitionskällare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Typisk för situationen i fråga är följande, helt visst mycket kända,
men också målande historia:
Ut stegar en Söderpojke.
»Nå?» skrek hela högen på en gång.
»Fri!» ljöd svaret med både överlägsen och skadeglad ton.
»Vafö de?» hördes någon fråga.
»Plattfotad ...»
Det blev allvarligt tyst en stund, ity slik lycka kunde inte
alla påräkna. Plötsligt hördes emellertid en röst skära genom
salen alldeles i den »lyckliges» öra:
»Du, knyt väl till om halsen, så de inte går oppåt ...»
— — —
Undertecknad förhördes, mättes och undersöktes av läkaren,
varefter jag förklarades tillhöra Svea livgarde. Inom
parentes sagt inträffade det märkliga, att jag blev tilldelad samma
regemente, samma kompani och halvtropp samt fick samma nr,
nämligen 88, som min bror Hugo haft sju år före.
Kom så da’n före da’n. Det var för resten en mycket viktig
dag. På aftonen dagen före inryckningen samlades enligt
tradition Stockholms s. k. herrbeväringar i Berns salong, där
August Meissner den tiden förde taktpinnen och alltid visste
att välja en särskilt krigisk repertoar, och där man desslikes
den aftonen tilläts skräna litet mer än andra aftnar.
Iklädd den nya uniformen och med vita handskar på
händerna, gjorde man en entré, vilken varit värdig en Napoleon.
I den mäktigt illuminerade parken sutto redan ett par hundra
beväringar, med vilka man hade att, om tillfälle gavs, förbrödra
sig. Man skulle ju »kämpa sida vid sida» hela sjutton dygn ...
Närmast vid bordet hade man sina tältkamrater. Man var
mest alltid tre om ett tält. Detta tält, som brukade hyras hos
segelmakare Österberg eller Tull på Österlånggatan, kostade
femton kronor med golv, och dagen före hade man varit med om
att sätta upp samma tält ute på Gärdet alldeles i närheten av
Borgen. Det gällde nämligen att vara rätt så listig vid den
uppsättningen. Kunde man få sitt tält placerat i något av lägrets
hörn, underlättade detta i hög grad vid den s. k.
bondpermissionen, man kunde då komma mera oförmärkt in i tältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
