Rännstensungar och storborgare / 177 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXIV. En kostlig premiär på gamla Folkan med en ursinnig artillerist som hjälte. — Om hur »O, Charlotta, Charlotta, Charlotta» föddes. — Om en revy som det var svårt ta' döden på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underjorden» blev mycket
populär och en eller
annan minnes kanske
ännu den lustiga figur,
kallad »Bengel», som
Carl Brovallius (nu
en värderad kraft på
K. Dramaten) gjorde,
liksom det täcka paret
Mefisto och Duvan,
framställt av
fröknarna Alma Sahlberg (nu
fru Bodén) samt Edith
Lagström (död sedan
många år).

Emil Strömberg.

Dessa senare
avritades t. o. m. i
Söndags-Nisse, vilket ansågs
som en stor ära den
tiden.

Revyen i fråga hade
så rotat sig, att vad än
man tog upp i pjäsväg,
ömkligen sprack och
måste nedläggas.
Revyn togs ideligen upp
och ständigt
annonserades »sista»,
»ovillkorligen sista», »absolut»
och »oåterkalleligen
sista gången». Till slut var direktionen så utpumpad i fråga om
detta »sista», att man på affischen fick skåda — »På publikens
begäran för sista gången» ...

Stycket inbragte författaren allt som allt — femtio kr.

Med den lilla framgången var jag emellertid, vad man inom
teatervärlden kallar, »över knölen». Jag fick till kommande
nyår beställning på revy till Vasateatern, vilken den tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>