Rännstensungar och storborgare / 219 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXIX. »Fall ur praktiken.» — Ett spännande äventyr i mottagningsrummet. — Jag längtar hem, men är på vippen att få stanna för alltid i Tyskland. — Äntligen hemma igen! — Ett gemytligt ungkarlsliv. — Till slut en pikant liten historia om en äkta man på avvägar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Författaren John Tengberg.

troget stått vid hans sida under
fattigdomens dagar, som ingivit honom
mod i motgången och strävat för
att han inte skulle gå under. Det
lyckliga paret for till sina drömmars
ljusa stad — Paris. De foro långa
sträckor på Rhen och voro i Berlin
liksom även i Köpenhamn, vilken
senare stad tycktes blivit dem särskilt
kär, ty dit kvistade de allt som oftast.

Vi bodde alldeles tätt intill
varandra, den gode Tbg och
undertecknad, och jag var ofta gäst i de
ungas hem, där alltid något pikant
och raffinerat i matväg stod att få.
Han visade sig vara en verklig
gourmet, vår värd, och han var ofta ute
i butikerna eller på torgen för att
spåra upp något särskilt, något
sällsynt i delikatessväg.

Däremellan var han i undertecknads enkla hydda. Det var
han, som en gång då jag bad sällskapet vänta medan jag gick
ut och satte på toddyvattnet, gav mig den giftiga repliken:

»Har du panna till det?»

Han levde ett lyckligt liv, och när, som det sades, kapitalet
var slut, lades han på sjukbädden — men inte förr — samt
gick bort efter att i ordets bästa bemärkelse fått njuta av
livets glädjebägare.

Hans livs kära följeslagerska är också bortgången, så jag
tror knappast jag begår en indiskretion om jag förtäljer ett
nog så spännande litet äventyr vår skald kom att utsätta
sig för.

Det var en vinterafton med bitande frost, som telefonen
hemma hos mig gav sig tillkänna med en ilsken signal.

»Hallå!»

»Det är Tbg, kom ögonblickligen ut till Alhambra!»

»Nu ... Men jag sitter vid ett angeläget arbete.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>