Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXII. Om gamla småtrevliga tidningsförhållanden. — Om mördaren Nordlund, men även några glada episoder. — Jag blir lurad, men lurar i min tur hela läsekretsen. — Uppträder desslikes som storsångare inför själve kung Oscar. — Också en metod för att få högre lön. — Gemytliga stunder med redaktör Anders Jeurling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång i min grönaste tidningsmannaungdom hade det
kommit en notis om att ett bruksämbar trillat ned från en
byggnadsställning i nr 24 Strandvägen samt träffat en
promenerande i huvudet. Och redaktörens »var bra» följdes denna
gång av uppmaningen, att riktigt ordentligt klämma efter det
ofta upprepade slarvet på byggnadsställningarna i staden.
Jag begav mig också, fast besluten att »klämma efter», ned
till Strandvägen. Kunde emellertid inte upptäcka en
murarställning på Strandvägen, så lång vägen var. Kanske inne på
någon gård? Nej! Jag sporde nu en konstapel, men han visste
intet, varför han hänvisade mig till vaktkontoret. Där var
man lika okunnig om olyckan i fråga och ansåg därför att
jag borde gå till Sabbatsberg eller Serafen. Men på
Sabbatsberg visste man inte ett dyft om någon av ett bruksämbar
skadad. Slutligen kom jag till Serafen och där slog man
ivrigt i stora böcker, frågande kandidater och underläkare. En
av de senare var »slurigare» än vi andra tillsammans.
»Tjufyra Strandvägen», sade han, »det numret finns inte.»
Vi på redaktionen hade blivit lurade av någon notisjägare.
Tyvärr obekant. Nog hade åtminstone undertecknad velat få
tag i mannen.
— — —
Där kom en dag upp ett förskrämt fruntimmer och
frågade om »det var här man fick sätta in ett par skenande
hästar» ...
— — —
Ett synnerligen förnämt uppdrag till välbehövlig omväxling
med refererandet av eldsvådor, sprängningsolyckor och
kullblåsta plank var, när jag fick order att beskriva prinsparet
Carls nya hem ute på Djurgården.
Vi voro en hel del tidningsmän och fördelades i två
grupper, en ledd av prinsessan, en ledd av prins Carl.
Undertecknad kom med i den först nämnda och måste säga
ifrån, att älskligare ciceronskap har aldrig pressens män haft.
Prinsessan hade idel lustigheter att bjuda oss.
»Titta», sade hon, pekande på en stor oljefärgsmålning, »det
där är det bästa prinsen gjort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
