Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLIII. En presskongress i Berlin 1908. — Kejsaren på sin kant. — Ett storartat mottagande detta oaktat. — Till Paris. — Vidare till London. — En ordentlig fog. — Åter till världsmetropolen och till en revypremiär på Casino de Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man skulle kunna gissa, att det är denna olyckliga dimma,
som så att säga sätter sin prägel på Londonbon och gör honom
eller henne snart sagt mjältsjuk och i alldeles särskild grad i
behov av rafflande nöjen. Revyn t. ex. är ingenstans så
uppburen som i London, där är revyns kraftkälla, om man så vill.
Londonborna måste rent av söka glädje, när de efter dagens
slit giva sig ut att förströ sig. Allvar tycker man de ha så
fullt av ändå, när de trampa fram i dimma och fukt på
klibbiga gatstenar.
Men London är framför allt ljusreklamernas stad, och ingen
stad i Europa torde kunna tävla i gatuglans, »när mörkret
faller på». Det är, har jag skrivit en gång, de strålande
ljusreklamerna, som giva storstadsintrycket, alls inte folkträngsel
eller biltjut. Dylikt finns i andra städer med. Nej, glimrande,
strålande jätteljusreklamer, de höja en stad till världsstad.
Det noskiga i att fördystra söndagarna i London, förstod
jag mig inte på. Kan man låta biograferna ha öppet, böra väl
teatrarna i allt namn inte bommas igen. Och så detta, att man
efter klockan 10 ej kan få ett glas öl till sin mat, det, om något,
kan man väl kalla småstad i storstad.
— — —
London gör en icke glad. Man förlänger knappast sin resa,
utan ger sig av så fort man kan. Och vart då? Till Paris,
förstås. Det göra de förnämligare Londonborna själva,
synnerligast lördagar och söndagar. Man far i det utsökta Dovertåget,
där alla vagnar äro restaurangvagnar, och vidare på den i
övrigt eländiga paketbåten över den ovåligt vräkande kanalen till
Calais. Men man far mot glädjen, mot uppsluppenheten och
mot friheten. Det senare vad särskilt ens fordringar på livets
nödtorft och rätten att nattsöla beträffar.
I Paris få Londonborna sitt lystmäte vad revy angår.
Måhända kan det intressera, att mera utförligt höra en
världsstads-revy beskrivas, och jag vill då taga en premiär på den
förnäma Casino de Paris 1920.
Det är först och främst en plikt omtala, att Paris-revyerna
egentligen ha två premiärer. Vid den första, som kallas
generalrepetition, tillätes icke den stora publiken närvara. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
