Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
“Alla menniskor undrade sig storligen, att
en slik omhvälfning kunde ske så hastigt, och
att en så mäktig konung kunde så lätt blifva
afsatt och fången, och att hans eget krigsfolk
och bästa tromän föllo så snart ifrån honom.“
A. Gyldenstjernes krönika.
Det ligger verkligen något öfverraskande i den lätthet,
hvarmed konung Erik XIV:s välde omstörtades. På
Sveriges tron hade aldrig förut suttit en regent, som
fått i arf af sin företrädare en så stark, nästan
oinskränkt, konungamakt och så kraftiga medel att häfda
densamma, en mäktig här och flotta, en fyld skattkammare
och en visserligen ej gammal, men dock redan
ganska fast rotad konungadömets auktoritet. Gamle konung
Gustaf hade vetat att skaffa staten dess rätt, hade
lärt sina undersåtar, att konungamakten är gifven af
Gud. Inga myndiga prelater nappades numera med
konungen, inga öfvermodiga stormän vågade förakta hans
bud, ingen sjelfsvåldig allmoge sökte med trots och våld
pocka på, hvad de kallade sin urgamla rätt och frihet.
Förvaltningen hade visserligen ej ännu fått en fast,
centraliserande form, men i stället for unionstidens
sjelfrådige förläningsmän hade till största delen trädt en
klass af tjenstemän, fogdarne, hvilkas anseende och
myndighet var helt och hållet beroende af konungens nåd.
En här och flotta funnos, tillräcklige ej blott att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:03:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/resn1568/0011.html
