Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början af November in i hjertat af Östergötland.
Försöken från svensk sida att hejda hans framtågande hade
varit svaga, och utan att oroas synnerligen spelade han
i 2½ månaders tid herre i Östergötland, som ganska
grundligt härjades. Konung Eriks egentliga svaghetsperiod
fortfor ännu under början af det danska infallet,
hvilket af den sinnesrubbade konungen ej ansågs ega
någon allvarlig betydelse. Antagligen kunde ej de, som
anordnade krigsrörelserna och försvarsåtgärderna, rådet,
de kunglige sekreterarne och hertig Karl, handla med
tillbörlig enighet och auktoritet, hvarjemte krigstukten
synes varit i full upplösning inom krigshären och
allmogen visat motvilja mot kriget. Rådet tycktes anse
ställningen förtviflad och misströsta om att kunna göra
fienden motstånd, och befälhafvarne för hären, Per Brahe
och Hogenskild Nilsson, både hade att kämpa mod stora
svårigheter och visade ganska stor oskicklighet som
fältherrar. Konung Erik, som under årets sista månad allt
mer återvunnit sin helsa och redan i början af December
varit sinnad draga mot fienden men på rådets tillstyrkan
afstått derifrån, beslöt nu att sjelf sätta sig i spetsen för
hären, och rådet gaf i ödmjuka ordalag sin tillstyrkan
till detta konungens beslut. Att de i sitt hjerta visst ej
önskade det, är troligt: men konungen kunde nu ej rubbas
i sin afsigt, oaktadt anfall af vansinne ännu kommo
på [1]. Den 9 Januari bröt Erik upp från Svartsjö. Här
är ej stället att redogöra för detta krigståg, som ofta
blifvit omtaladt som ett bevis för, att Erik var oduglig
att regera, men hvilket en nyare författare förklarat ej
lemna skäl till några grundade anmärkningar mot Erik [2].
Skulle den senare åsigten också vara rätt, så hindrar
det ändock icke, att landets stormän och krigsfolk just
under fälttåget fattade den öfvertygelsen, att Erik nu
mera ej längre kunde tillstädjas föra regementet. Hans
helsa var visserligen bättre än under Svartsjötiden, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
