Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han frivilligt beröfvade sina barn det företräde, som
skulle hafva varit deras största styrka (nemligen att vara
af äkta, kunglig börd) handlade han sjelfviskt och
vanvettigt [1].
Vi hafva ofvan visat, huru Eriks själstillstånd småningom
ändrades under vintern 1567—68. Ju mer helsan
återkommer, dess mer är konungen angelägen framhålla,
att orsaken till de olyckor, som skett, varit hans
svaghet och djefvulens anfäktning, den onda menniskor
till äfventyrs åstadkommit, ”Så hafver det ock mycket
hulpit till vår svaghet, att vi ingen lydnad och hörsamhet
hafva haft hos en part af våra undersåtar, utan äro af
dem med åtskillige, månge lögner uppbållne vordne“ [2].
Huru han började söka utplåna spåren af, hvad som skett
under svaghetstiden, samt förklara sina göranden att
försona Upsalamorden, såsom uppkomna af en tillfällig,
origtig uppfattning hos konungen, hafva vi sett. Den i
detta afseende märkligaste handling af konung Erik, —
hvilken handling utvisar, huru ångern öfver brottet
alldeles är borta, då han blifvit löst från sin fruktan och
svaghet —, är den förmaning till tacksägelse öfver hela
riket, för att konungen kommit till sin förra helsa och
auktoritet och hade förjagat riksens fiender, hvilken Erik
lät utgå den 15 Juni eller 8 Juli. Han vore, säger Erik,
förorsakad att tacka gud, som frälst honom från de
många, besvärliga anfäktningar, hvilka af djefvulens och onda
menniskors tillskyndan plågat honom. “Och på det några
vrångvisa menniskor icke måtte hafva den mening
om oss, att vi hafva velat öfvergifva vårt kungliga
embete eller ock sjelfviljandes lagat alla saker så, som de
sig i fjor begifvit hafva, så vilja vi gifva till känna den
nöd, vi hafva varit stadde uti, och huru gud oss nådeligen
derur förhulpit hafver.“ Det hade, yttrar konungen,
i den förlidna tiden blifvit honom berättat, att
några af hans undersåtar idre förhållit sig troget utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
