Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Första uppträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Guvernören. Ja, pina, död! Det är en härlig
sak att vara general och få hänga en kordong på
axlarna på sig! Men hvad sorts kordong, Anna? Röd
eller blå?
Anna. Naturligtvis blå!
Guvernören. Ha, ha, ser man på, hur förälskad
hon är i det blå! För resten är rödt icke heller så
illa. Men vet du också, hvarför det är så skönt att
vara general? Jo du, derför, till exempel, att om
inan vill resa någonstans, så har man fältjägare och
adjutanter, som spränga förut och skrika: Hästar!
Hästar åt generalen! - På stationerna fins det inga
för någon annan. Alla måste vänta — alla de
underordnade ämbetsmännen, kaptenerne, guvernörerne —,
medan herr generalen vräker sig, utan att bekymra
sig om något. Och så spisar han hos
intendenter och guvernörer göra honom sin uppvaktning!
Ha, ha, ha, ha! (Skrattar så att tårarne rinna) Det skall ta
mig tusan bli ett härligt lif!
■ Anna. Du har bara smak för det grofva, det
råbarkade. Du måste fullständigt ändra ditt
lefnadssätt. Sådana bekantskaper som den der hundälskande
kretsdomaren, som du jagar harar tillsammans med,
måste du för framtiden helt och hållet undvika.
Snarare bör du söka dina bekantskaper i det finaste
sällskap: grefvar och personer af verld. Men jag vill
ärligt tillstå att jag är en smula rädd för dig: det
händer ibland att ord undfalla dig, som aldrig höras
i fint sällskap.
Guvernören. A prat, ett ord har ännu icke
slagit ihjäl någon!
Anna. Ja, det förstås, om du bara vore
guvernör; men der borta, der är lifvet helt annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
