Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLV
Man hade ej skäl att ställa för höga fordringar på den
15-årige talaren, som likväl var præses, då han och följande
tvänne medlemmar höllo sina inträdestal.
U. Widéns tal finnes ej i behåll. Af præses’ svar kunna
vi sluta till ämnet, som torde rört sig omkring frågan:
»huruvida och i hvad mon känslorna bidraga till vår lycksalighet ?» *)
Härvid tyckes känslan för naturen såsom förädlingsmedel
intagit ett framstående rum. Præses ser ock i hela naturen
öller den fysiska skapelsen symbolen af vår
förnuftsverk-samhet, af hvarje mänskligt tillstånd, och ej blott skalden och
konstnären, utan äfven den abtrakte tänkaren tager ämnen
till sina skapelser ur naturens stora förrådshus.. »Liflig
verksamhet, säger Schiller, kalla vi eld; tiden är en ström, som
rinner bort; evigheten är en cirkel; en hemlighet höljer sig
i midnatten och sanning bor i solen. Ja, (fortfar samme
skald och tänkare) jag börjar tro, att människans själs
tillkommande öde ligger förut förkunnadt i naturens mörka
orakel. Hvarje kommande vår, som drifver de späda
plantorna ur jordens sköte, upplyser för mig dödens fruktade
mörker och motsäger mina ängsliga bekymmer för en evig
sömn. Svalan, som vi vintertiden finna stel och liflös, men
i vårbrytningen återfår lif**), den döda masken, hvilken som
fjäril föryngras och upphöjer sig i luften, räcker mig en
träffande sinnebild af vår odödlighet.
Min herre! (slutar præses) Schiller***) läste i naturen —
och känslorna äro de organer, hvarmed man läser i denna
herrliga, förträffliga bok; ett nytt skäl, som kan tilläggas dem,
ni så värdigt, så öfvertygande och så vackert i ert tal fram-
’*) Jfr Hammarskölds uppgift i bref till Livijn 21 11 1803. Hans
uppgifter, der de kunna kontrolleras, äro dock ej alltid exakta.
**) Denna gamla saga, som ännu på talarens tid och långt derefter ansågs
för sann, är nu, som man vot, föråldrad, ty svalan är en flyttfogel.
***) Den, som läser V. V:s handlingar och efterföljande brefvexling och
föröfrigt ej är obekant med den tid, som i dem afspeglar sig, lär sig inso, att
Jtousseau och Schiller äro de författare, som tyckas lifligast berört då varande
unga slägte. Härvid torde man ock påminna sig Geijers uppgift, att nämda
författare voro de, som utöfvat mesta inflytande på honom i hans ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
